1.
(Lar, Hb(-nz-), H),
antzegabe (Dv→A),
antzekabe (-nz- Hb),
antzebage. Torpe, desmañado; tosco."Tosco, polikabea, antzakabea"Lar.
"Antzegabe ou antzegabeko, qui est dépourvu de génie, d'adresse"Dv.
"Maladroit"H(s.v. antzea).
"Konfesio antzakabea, confession sans ordre et exactitude"Ib.v. antzekaitz. Iauna, ene bekhatuen deklarazionea, / Ontzat errezibi zazu othoi antza kabea. EZMan II 84.
O Iainko herio eta biziaren iabea, / Othoi adizazu ene othoitz antzakabea. Ib. 159.
Bainan Erroboam gizon antzegabe eta bihotz beldurtikoa zen, eta ezin egin zaroeten buru. "Rudis".Dv2 Par 13, 7. Ereslari, nonbait, burutsua, antzebagea, berriz, burubageko. ZaitPlat 143.
Zaldi-ariketaz zaldunek inor zaldiz ibilteko antzebageago egin al dezakete?Ib. 97.
sense-2
2."Tosquedad"Lar.
sense-3
3.antzebage. Torpemente. Estukia antzebage kolpatzen ari zen egun eta mende lanabasik ukitu ez bailun. OrMi 113.
azpisarrera-1
ANTZAKABEKO(antzegabeko Dv; antzabako V-arr ap. A EY III; A Apend). "Qui est dépourvu de génie, d'adresse" Dv. "Inhábil, desmañado" A Apend. "Antza ba(ga)ko bat da ori, ése es un desmañado (V-arr)" A EY III 277.