1.
(SP, Lar, H, A),
kroxko (Urt I 215),
krozko (SP),
khursko (SP)
Casco, cascarón; caparazón; cráneo. "Untzi kroskoa, le corps du navire sans appareil" SP. "Arraultze krozkoa, coque d'œuf. Khurskua (O)" Ib. "Buru krozkoa, le têt de la tête. Buru krozko ona du" Ib. "Hezur krozkoa" Ib. (sin trad.). "Fraidea gelan, barekhurkuillua krozkoan" Ib. (s.v. fraidea). "Adolescens moribus, buru ariña, króxko ariña" Urt I 215. "Casco de olla, &c." Lar. "2. crâne, tête; [...] 6. la partie arrondie d'un objet, pot, bouteille, etc." H. v. kusku. Barberek buruko zaurietan lehenik haragia aldaratzen dute, eta hezur kroskoa agertzen. Ax 336 (V 223).
Egin zuen mundua arroltze batetik. Gaineko kroskoa yarri zen zeru, azpikoa lur. HbEgia 57.
sense-2
2."
Hortz krozkoa, gencive"SP(s.v. hortz).
sense-3
3."Ossis rupti pars, estilla, esquille"Sb-Urq (tal vez una mala interpr.del ej. de Axular).
sense-4
4.
(H). Trozo de botella, cacharro, plato, etc. "Eltze kroskoa, têt de pot (Hb Esk)" H. Bi eltzehurren gatik hasi zen hauzia; / partidentzat kroskoak, yuientzat mamia. HbEsk 211.