(
SP,
Lh),
miindun.
Que tiene lengua, que puede hablar.
"
Mihiduna Erromara doa, qui langue a, à Rome va"
SP.
"
Miindun, provisto de lengua"
A Ardi
voc.
"1.º qui a une langue. Mihiduna da, mintza bedi, il a une langue, qu'il parle"
Lh.
Apaiz gazte aietarik batek (burujabea da ta miinduna apaiz hura) esan zigunez "exámetro" osoa izateko iztxo bat bear omen du artitz onek.
A Ardi 79.
Othoi, mihidun guziek egin dezatela propaganda ez xoilki herrian.
Herr 19-3-1959, 3.
azpiadiera-1.1
"Bavard"
Lh.
azpiadiera-1.2
Mintzo oro, izenak dionaz, miindun edo soñudun da.Or LEItz 44.