menperatu.
Tr. Documentado en la tradición meridional desde mediados del s. XVIII y en Zubiri (126). En Orixe hay algún ej. de la forma de part. menpera. En DFrec hay 43 ejs. de menperatu, todos ellos meridionales.
1.
(
V, G, BN-arb; Lar,
Añ,
Dv,
H (V, G),
Zam Voc)
Ref.:
A;
Gte Erd 127, 230
.
Dominar, someter; vencer; conquistar.
"Avasallar"
Lar, Añ.
"Sojuzgar"
Lar.
"
Bioza menperatu dau (V-arr)"
Gte Erd 127.
v. menderatu.
Nola menperatzen dute [mansoak] lurra?
CatBurg 45.
Eztala beiñ ere izan erbestekoen uztarripera menperatua.
Izt C IV.
Nere nai au ezin menperatu det.
Alz Ram 64.
Logaleak menperatu du.
Ib. 25.
Itundasunak menperatzen baau, jaso begiak zerurontz.
TP Kattalin 185.
Ez dezake [...] gizonak emaztea menperatu, bizi-laguntzat euki baiño.
Etxde JJ 143.
Orpheuk ere ez nau bertsogintzan menperatuko.
Ibiñ
Virgil
43.
Edan baso pare bat edo iru, sukarra menperatu arte.
Ostolaiz 27.
v. tbn. Zink Crit 52. GMant Goi 15. JMB ELG 49. Txill Let 114. Erkiag BatB 132. Zait Plat 52. Izeta DirG 78. Osk Kurl 159. BEnb NereA 94.
Someter (a).
Eta adimen gorengoari arrazoizko ekiña menperatu zenion gizonari emaztea bezala.
Or Aitork 421.
Menpera baitiogu gure adimena.
"Submittimus ei nostrum intellectum"
.
Ib. 405.
(Part. en función de adj.).
"Sojuzgado, menperatua
"
Lar.
Euzko-Abenda menperatu au.
Enb 111.
Usain txarreko suge higuingarri batzu ziran euren etsaiak menperatuentzat.
Osk Kurl 159.
Besteen aintzinean menperatutzat baño nahiago zuten menperatzailetzat agertzea.
Ib. 159.
Biotz menperatuak / nai ditu jaso / eta bizkortu.
Olea 125.
2.
(H).
(Aux. intrans.).Someterse, rendirse.
[Oiarzun ibaia] eskuitara lagarik San Juangoa, eta ezkerrerontz San Pedrokoa, menperatzen zaio itsaso andiari emekiro pozkida bete betean.
Izt C 119.