akasdun (H),
akatsdun,
akesdun,
akaztun (A).
Mellado, que tiene mellas; defectuoso.
"
Akasduna, qui a une entaille, ou un défaut"
H.
(s.v. akats).
Kanibeta zar akastun erdoituenetarañoko guztiak.
Izt C 408.
Ara emen garbiro Itztegi aipatu dedanak toki berean ematen daben errazoiaren zati bat, akastuna dala edozeñek dakiena.
Ib. 133.
Bestetzuk besterako akastun izaten dira; ondo dakuste, baña gutxi; gauza alde batetik baño eztakuste; alde au ezkutatu ezkero ezer eztakuste.
Zink Crit 3.
Edesti akesdunak edozein orritan tartez-martez uzten dituen alde murriyak, Etxegaraik bete zituen [...].
Inzag EEs
1925, 222.
Azkon-mutur akatsduna.
JMB ELG 36.
Akastunak bait-dira gure yakintza ta igarmena.
Ol 1 Cor 13, 9.
Quevedok eman zitun lenbizi argitara [Fray Luis Leonen olerkiak], akaztun ordea.
Gazt MusIx 73.