(
u- Lar,
H);
utsaztu;
utzastu.
Desechar, despreciar.
"Desechar"
Lar.
"Despreciar"
Ib.
"(Lo que uno) desecha, otro lo ruega, batek utsastu, besteak artu ta sartu"
Ib.
( H y Mant EAlde 1911, 507). Cf. ustatu.
Zuek utsasten zaituztenak, ni utsasten naute.
Brunet Lc 10, 16 (Lç iraitzi, He mesprezatu, TB, Dv, Leon arbuiatu, Ol, Or uxatu, Ker baztartu, BiblE onartzen ez).
Aukestu edo utsaztu deigun uste gutxienian bukatzen diran ondasunak.
Kortazar Serm 30.
Altxatu zana bere Egillearen kontra, zeiñ iraiñatu ta utzastu zuan.
Ib. 58.
azpiadiera-1.1
(Part. en función de adj.).
"Desechado, utsastua"
Lar.