(H),
furfuriatsu (H, Dv→A, T-L),
burfuiatsu (H),
burfuriatsu (Hb),
furfuiatsu (Ht VocGr 329, Lar, Lecl, Hb, H, Casve),
furfudiatsu (H).
Arrogante, jactancioso, fanfarrón.
"Qui est sujet aux emportements, sans raison et avec peu d'effet"
Dv.
"1.º arrogant, fanfaron, vantard, insolent; syn. furfuiatsua; 2.º colère, emporté; syn. haserretsua
"
H.
"Arrogant"
T-L, Casve.
Ezen gizonak izanen dire beren buruez hartuak, lukhuruak, banoak, furfuiatsuak.
'Superbi'
.
TB 2 Tim 3, 2 (Lç, Bibl urgulutsu, He superbio, Dv hanpurutsu
).
Burua gora, nor-gira-gu aire furfuriatsu batekin.
Lf Murtuts 16.
Hain da erretx, luma xorrotxaren jabe denari, piko zonbaiten botatzea oilo bustian pitzarazteko eta... bertze larru furfuriatsuen hertzeko!
Herr 21-4-1960 (ap. DRA
).
Hantxet furfuriatsu horien andreak nagiki andetan etzanak, sehi parrasta baten erdian.
Etcheb Obrak 36.