mafrundi.
Tr. Documentado en autores septentrionales, desde finales del s. XVII.
Etim. Préstamo románico; cf. gasc. marfandì, mourfoùnde, maufrandì (Palay).
1.
(L-côte; Lar, Dv (s.v. marfondi), H),
mafrondi (L; vEys),
marfundi (L-côte, S; Urt, Arch VocGr, H),
marfondi (Ht VocGr 418, Dv, vEys→A, H)
Ref.:
A (mafrondi, marfundi);
Lh, Lrq (marfundi)
.
Constipado, catarro, resfriado.
"Anacollema, marfundijariétea geldiarazteko oloetako xafla
"
Urt II 73.
"Cimorra, especie de romadizo en las bestias, abereen mafrundia
"
Lar.
"
Marfundi gaitza bildu dut, j'ai pris un gros rhume"
Lh.
Cf. morfondi.
Idia marfondiz athakatua denean eta guziz hestula handia duela.
Mong 590.
Egunorosko amoiña xume horiek, buruko edo hagiñetako miñ hori, marfundi hori.
He Phil 382.
Burutik behera, / mafrundi txar batek daut hetsi sudurra.
Gy 177.
Mafrundi ta sukarra.
Elzb Po 208.
Mafrundi gaixto baten gatik.
Zerb Ipuinak 83.
Hogoi egunez mafrundi-marhanta izigarri batekin egon zela Piarres.
Barb Sup 49.
[Malba mota] guzien erro hosto eta loreek mafrundiaren kontra tizana bat hauta egiten dute.
GH 1931, 323s.
Eguneroko eztul, sukar, marranta eta mafrundi kasu horiez bestalde.
Larre ArtzainE 177.
2.
(H),
marfondi (Dv, H),
marfundi (S ap. Lrq
; H, A).
"Enrhumé"
Dv, Lrq.
"
Marfondi naiz, je suis enchifrené"
H.
"Ronco, acatarrado"
A.
Gatia zen marfondi, zahar eta itsusi.
(S)
"El gato estaba acatarrado"
.
A EY IV 184.
Zenbeit ardura marranta dira, marfundi, Getariako aldean dioten bezala. Eztulak kitzikatzen ditu noiztenka; burua jasangaitz dakarte.
JE Med 12.