(
Vc ap. A; Añ, Dv, H) .
(Forma de imperativo).
Ven, venid.
"
Erdu ona, ven acá"
, "anda acá" Añ.
"Viens!"
Dv.
"
Erdu, ertze (V), suivant Mant (VocCB), venir, parvenir"
Ib.
"Ven, venid"
A.
Cf. erdutu.
Tr. Propio de la tradición vizcaína, aparece documentado desde el s. XVIII. Lo emplean también Gaztelu (
MusIx 101) y Aresti. En la mayoría de los ejs. atestiguados la forma
erdu hace referencia a la segunda pers. del singular. Emplean
erdu tanto para el sing. como para el pl. Olaechea, J.J. Moguel, Añibarro, Astarloa, J.A. Moguel y E.M. Azkue. Sin embargo Astarloa, J.A. Moguel y Añibarro alternan para el pl.
erdu y
erdu(b)e . Siguen el sistema
erdu (sing.)/
erdue (pl.) Arrese Beitia, Iturzaeta, K. Enbeita y E. Bustinza. La forma
erduze para el plural, la encontramos en F. Bilbao y en una canción popular.
Erdu neure Aitaen bedeñkatuok.
Oe 68.
Erdu, Espiritu Santu Jauna, zeure fielen biotzetara.
Ib. 4.
Erdu bijok ara. Ona emen euntegijak.
Mg PAb 140.
Erdu erdu gizon guztijok, / andi, eta txiki, zar.
Añ EL1 176 (Añ EL2 185 erdue
).
Erdu, Jauna.
Añ LoraS 131.
Kristinau zaar ta egiazkuak [...] biztu zaite arren ta erdu neugaz negar egitera.
JJMg BasEsc 129.
Erdu, erdu gizon guztijok.
Astar II 280.
Manutxu itxi izu / mollan bitxiguba, / erdu <ez du> antxi antxikan, / ene koitaduba, / erdu ona, Txomintxu, / erdu, neskatilla.
Echag 28 (versos en dialecto vizcaíno).
Zulango gizonakaz adiskide izan nai dot: erdu ona.
Ag AL 50.
Erdu goazan guztiok / lorakaz aldra baten.
Azc PB 37.
Josetxok esaten ebazan berba bakarrak, zirean bai, ez, eznea, ogia, erdu ta Josetxo
.
Echta Jos 18.
Elizara-bidean "erdu pekataria" oiukatzen ginjoazenetan [...].
A Ardi 123.
Erdu, zeugaz puskaten egon nai dot-eta.
Enb 34.
Enekin erdu, errautsak laga. Lurpean gera etzaitez.
Arti MaldanB 215.
Komentura bazatoz, erdu lore-lore.
Gand Elorri 83.
v. tbn.
Erdu (sing.): CrIc 140. Mg PAb 153. JJMg BasEsc 130. Astar II 233. Ur MarIl 97. AB AmaE 3. A BeinB 42. Azc PB 192. Echta Jos 179. ForuAB 159. Altuna 84. Enb 34. Kk Ab II 60. Otx 80. Bilbao IpuiB 240. Osk Kurl 47.
azpiadiera-1.1
erdue (A),
erdube (Dv),
erduze. (Pl).
"Se dice también por falsa analogía erdue
"
A.
Angeru Santuak, erdue Zuek bere garbietan ostatu ezain au.
Añ EL1 161.
"Erdube, erdube" diadar egiten deutsube mezan.
Astar II 215.
Erdue neugaz, Sabin, Mikel ta Iñaki.
Enb 52.
Ia, Aingeruak, erduze ona, artu eizue eskurik [Birjiña]
.
(Canc. pop. in
SMitx Aranz 73
).
v. tbn.
Erdue: AB AmaE 34. Itz Azald 202. Kk Ab II 94. Erdube: Mg PAb 19. Erduze: Bilbao IpuiB 94.
azpiadiera-1.2
erduke. (Forma de futuro).
"
Erduke, véngase luego (msOch)"
A Apend.
azpiadiera-1.3
"
Ez erdu ta ez merdu (V, msOch), ni fú ni fa"
A.
Cf. sin embargo A EY III 336: "Silencioso: ez erdu ta ez merdu (V, msOch)", y 197: "Ez erdu ta ez merdu", inútil. Litm. Ni ven ni men; es decir, ni fú ni fa (V-ger, msOch 83)".