1.
(
H),
ordeintza (
H).
"Ce qu'on donne en récompense, en réparation. Ce par quoi on se venge"
H.
Zilharrez banu auherretan hor ixuriaren ordaintza / jende beharrer baginegike ausarkiago laguntza.
Ox 73.
Nahi baduzue zuen erretora bizirik eta osasun-onetan berriz kobratu, hamar miliunen ordaintza galdatzen dautzuegu diru zahar, alabainan.
GH 1974, 31.
Pago.
Aitatzen diran ordaintzak.
EAEg 25-2-1937, 1149.
Ordaintza au [...] argibide laburra tajutu ondoren egin al izango da.
"Este pago"
.
Ib. 3-6-1937, 1754.
2.
"L'action de rémuné[re]r, de réparer, de rendre la pareille, de se venger"
H.
3.
Sustitución, reemplazo; sucesión.
"Succession, remplacement à une charge, vicariat, etc."
H.
Jazko hortan izana dut nihauk apez baten ordaintza hor egiteko, ezkontza batentzat.
Larre ArtzainE 289.
HIGATU-ORDAINTZA.
v. higatu.
ORDAINTZAN.
En venganza.
Irureun gizon ill zituen plaza barrukoak, milla ta zazpieun berari ill ziozkatenen ordaintzan.
Izt C 361.
ORDAINTZAZ
(H (s.v. ordain) que cita el ej. de EZ). A cambio; en compensación.
Ezen zeñaz hartu baitu lehen plazer puxantzaz / hartzaz dolorea behar du sentitu ordaintzaz.
EZ Man I 106.