1.
(Lar, H), ugaltsu.
(Adj.). Abundante; rico. "Abundante" Lar.
Aiñ ugaritsua da iturri au.
Izt C 102.
Zuaitz mueta anitzek txertatu ere bage berenez dakartziten garau ugaritsuakin bazkatu oi ziradela abereak.
Ib. 153.
Egur eta garizko limosna ugaritsu bat.
Arr GB 10.
Elur ugaritsu batek eraso zion.
Ib. 42.
Esku zeñ ugaritsuaz pagatzen dituzun.
AnCons 557.
Gure soro ugaritsuak.
Alz Ram 51.
Gaztea izanik ugaritsu datorkigu.
"Con óptimos frutos"
.
Aitzol ( in
Laux BBa XIV
).
Abendu legorra, urte ugaritsua.
EZBB I 24.
Olio ugaltsu naiz ni Jaunaren etxean.
(Ps 51, 10).
Or MB 712 (Dv fruitutsu, Ol adartsu
).
Erromatik bialdu zizkioten diru ugaritsuakin ordainduta.
Agur 4-11-1972, 8.
(Precedido de sust.).
Birjinia, ondasun ugaritsuba, ezkontzakia, biarreko duina ozta daukana, ta ezkonduba pobria dala.
fB Ic III 326.
2.
(Adv.).
En abundancia.
Beste kaleetako gaztetegi alaia ugaritsuago.
Ag Ioan 275.
Egiz, erdeltzaliak / ugaritsu dagoz.
Enb 127.
Nazkagarri ez egiteko, ugaritsu erabiltzen ditugun, amaieretako xa-rik geienak.
SM Zirik 7.