I .
(Sust.).
1.
xuxpergarri,
zuzpergarri (H).
Reconfortante, cosa que reconforta.
"
Zere indar apalduen zerbait zuzpergarri bear dezu artu, vous devez prendre quelque réconfortant [...]"
H.
Gutxitan iñor eskeñiko digu, kemen nekatuaren xuxpergarritzat, ederretsi-iztxo baten gozoa bederik.
Ldi IL 87.
Bere murmur otzan yat atseden-lagun, / eta zuzpergarri bere arnas gaztun.
Amez (
in
Onaind MEOE 736
).
Indar-emoille ta zuzpergarri auta da, izan ere, itxaropena.
Erkiag Arran 93.
2.
Estímulo, lo que empuja a, incita, anima.
Kontzientzien xuxpergarri, lenengo; eta irakur-galearen xuxpergarri denbora berean: euskeraz irakurtzearen xuxpergarri [folletotxu au]
.
Lek Egan
1956 (3-4), 109.
Jainko-maitasuna ta lagun-urkoarekiko garra izan zitun zio ta zuzpergarri bere idazti jainkozkoak osatzeko.
Onaind (
in
Gazt MusIx 146
).
Bein baño geiagotan aragikeriaren xuxpergarritzat artzen da edaria.
MAtx Gazt 78.
Iparragirre, / an dute jai-suspergarri.
NEtx LBB 289.
II .
(Adj.).
1.
zuzpergarri.
Reconfortante, que reconforta.
Eguzkiaren sua eralgita datorkigu, ta ezta su baizik argi; ezta nekegarri, bai zuzpergarri ta begien eder.
Ldi IL 145.
Orduan etortzen baitzitzaion Usoa bere jardunaldi zuzpergarriaz bere anima nekatua pozkidatzera.
Etxde AlosT 83.
Xalbatek eman zion edari zuzpergarritik txurrut bat.
Etxde JJ 261.
2.
xuxpergarri, zuzpergarri.
Animador, que anima, que incita.
Gaur orraatik eskuetan dezun idazti onek ames-bide xuxpergarririk ematen aal dezakio gipuzko-euskerari.
Markiegi (
in
Ldi IL 7
).
Zenbat ederrago argi xuxpergarri / ainbat ederrago ager zait Izadi.
JMLek EG
1954 (11-12), 168.
Kruzada zuzpergarriz beroturik, ugaritu egin ziran erromestaldeak XII eta XIIIg. mendeetan.
EG 1958, 21.
Eta jaiketa ospatsu zuzpergarriren bat burutu arte ez eben bakerik izango.
Erkiag Arran 30.
Alkar-izketa zuzpergarria noski, olerki antzeztuaren azal-gairik arduratsuena.
Onaind (
in
Gazt MusIx 152
).