1.
(
B, L-ain, BN; Lar,
H,
VocB
),
erroitzatu (
Añ),
erroxtu (
H (V)),
errauztu (
R)
Ref.:
A (erroiztu, errauztu);
Izeta BHizt
.
Precipitarse, despeñarse.
"Derrumbar"
, "precipitar" Lar.
Bein ta betiko erroiztu dira [erri-pilloak]
.
Mok ( in
Onaind MEOE 865
).
"(BN-baig), correrse las tierras por efecto de aguas torrenciales"
A.
Caerse, derrumbarse.
Edozeiñek ikus litzazke ormamokor beltz, erdi-erroiztu, ke-bide motz, arruztai urratu eta abar.
Lh Yol 6.
Zezen eta ezilari lurrera erroizten dire.
Or Mi 49.
Sorbaldatik galgalka odola eriola erroiztu zan gizajoa.
TAg GaGo 20.
Erroiztutako orman matsondoa zintzil.
Zait Gold 162.
Etxe oso-osoa bat-batean gure gaiñera erroiztu izan bazan.
Ugalde Iltz 24.