1.
(
V?, BN, S ap. A; Dv, H),
uztertu (
AN, BN-mix-baig, Sal ap. A; SP (sin trad.), HeH Voc , H),
ustertu (
Lar,
VocBN
,
Dv (que cita a Lç),
H).
Hacer(se), tierno, blando, frágil.
"Enternecer"
Lar.
"Devenir tendre"
VocBN.
.
"Devenir tendre en parlant des viandes"
Dv.
"Devenir [...] cassant, en parlant du fil"
Ib.
"1. devenir tendre, facil à couper, rompre, casser, déchirer, diviser avec les dents, mâcher. Zuhaitz adarrak eihartzearekin uxtertzen dira, haria usteltzeaz, oihala ihetxetzeaz, haragia igurikitzeaz, [...]; 2. rendre aisé à couper, à rompre, à casser, à déchirer, à mâcher"
H.
"Ablandarse, manirse la carne"
A.
"
Uztertu [...], ponerse tierno"
Ib.
[Fikotzearen] adarra ia ustertzen eta hostatzen denean, badakizue ezen udá hurbil dela.
"Est ja tendre"
.
Lç Mc 13, 28 (He ustertu, HeH uztertu; Dv, Leon guritu, Ol samur egon, Or, IBk samurtu, Ker zildu).
Enternecer (el corazón).
Halako othoitz-leku bat balu etxe bakotxak, segur hemen guhauri bezenbat bihotza uzter litzaikeela bizizaleer.
JE Ber 62.
(Part. en función de adj.).
"Manida carne, (c.) [...]; (V), uxterra, uxtertua
"
Añ.
"Manido, samurra, samurtua, uxtertu
"
Ib.
(s.v. manir).