1.
(
Sc ap. A; Foix),
itxez.
Desastre, desgracia; estrago, daño.
"Cataclysme"
Foix.
Tr. Documentado en textos septentrionales (sobre todo suletinos) desde mediados del s. XIX; al Sur lo encontramos en Orixe y Zaitegi (
Sof 24).
Itxes handirik egin behar die lüikharek eta garmendiek.
"Grands maux"
.
Ip Dial 120 (It, Ur, Dv kalte).
Ezta ordian izitzeko [irurziriak] egin ohi dütian itxesez.
"Fracas"
.
Ib. 118s (It zatigo, Ur triskantza, Dv zathikatze
).
Arristiri berian denbora gaiztü zen. Izan zen itxez undotik.
SGrat 23.
Mintzo zaiku [...] gerthatu den itxes edo malur handiaz.
Prop 1904, 79.
Itxesa zonbat handi dian ikhusi bezan sarri, debriak hartzen dü.
GH 1930, 420.
Ihes joan zoaz / et' itxaslariak, beldur itxesa, / itzuli behar du arraun-indarraz.
Mde Egan
1955 (1-2), 5 (en la versión de Po 72 itsesa
).
Astelehenian, itxes izigarri bat doi-doia ephantxatü die gure sü-ehaile atrebitiek.
Herr 2-10-1958, 3.
Izigarriko itxesak / deizkü ekharrazi.
"Malheur"
.
Casve SGrazi 114.
Guda ondoan, erabakia dagon itxesa (Dan 9, 26).
"Desolatio."
Or MB 893 (Dv desmasia, Ker ondamendi).
(Gèze→Dv, H, A),
itses (Foix).
"Bouleversement"
Gèze, Foix.
"Vuelco, trastorno"
A.
2.
"
Itses (Lf), rixe, dispute"
Lh.
ITXES-PIZTIA
(Fig.). Animal dañino.
Nere bakaulkia iraultzeko gertu zeuden bi itxes-pizti iñutzen ari nintzala, ez nekiñan.
'Dos plagas'
.
Zait Sof 176.