Euskaltzaindia. OEH. Orotariko Euskal Hiztegia
goiburua
sense-1
1.
(AN-egüés, L-ain, BN-baig ap. A
; Dv),
kuruka (G-nav ap. A Apend
) .
(Sust.).
"Roucoulement"
Dv.
"Canto, arrullo"
A.
Cf. 1 korroka.
Ttorttoilaren kurruka entzun da gure lurrean.
Dv Cant 2, 12 (Ol, BiblE urruma, Ker urrumada).
sense-2
2.
(Adv.).
Arrullando.
Usoak kurruka ari ziran.
Arrue Egan
1955 (3-4), 9.
Usoak bere tegian kurruka, andik kanpora izuka.
EZBB II 130.
azpisarrera-1
KURRU ETA KURRUKA.
Arrullando.
Beste usoak, nunai, / poz ta atsegiñez / kurru ta kurruka / dabiltz gau-tegun.
Satarka EEs
1919, 134.