Onom.:
Quehelhauguy. (1520) Arzam 302.
(-ella S; Dv (S); kh- Arch VocGr , H (BN, S)),
kereila
(kh- H (BN, S)),
kehila
(kh- Lecl),
kirilla
(S; H),
kihilla
(S; H (S)). Ref.: A (kehella, kirilla, kihilla); Lrq.
Valla, barrera de enrejado. "Xehilla, kheheilla <kheb->, la claie, la claire-voie" Arch VocGr. "Kehella (S), claie" Dv. "Cancilla, puerta rústica. Se diferencia de kereta en que ésta es cancilla hecha de palos entrelazados y kirilla lo es de maderos" A. "Kehella (S), zarzo" Ib. (¿mala tradución?). v. kereta.
Etxakuk keheillala berala agertzen. B. Mardo in Onaind MEOE 238. Axigarren urdiak aizuen alhorretan gizentzen zirela, Axigarrek kehellak zabaltürik. Picochet GH 1924, 693. Txakürra baratzian sartzen da zerrallü gainetik, gizona ere bai kihilla zabal-eta. GH 1930, 52.
[Laborariak] du bere alhorreko keheilla zabaltzen eta zerratzen. Herr 2-8-1962, 2.
KEHEILA-HABE.
"Kihika-habe [sic, seguramente por kihilla-] (Sc), soportes de madera en que se apoya la tranquera o puerta de los campos" A s.v. abe. "(S-saug), montants d'un portillon" Lh.
KEHEILA-AZTAL.
"(Pivot en fer de la) barrière sur lequel il tourne, kihilla aztala" Foix.
KEHEILA-BORDE.
"Keheillaborde (S), sorte de petite châtaigne" Lh.