1.jendamende (Ae ap. A Aezk; A, que cita a LE). Siglo."
Altzineko yendamendetan, en los siglos precedentes"AAezk 293.
Jendamende gontako Maiatzeko bazkoa batean. (72). LE-Ir. Zoaste beiratus jendamendes jendamende (175). Ib. Bizi zéien úrte ta jendaménde milla ta milla. LE Urt ms. 17r.
azpiadiera-1.1
(BN), jendamende (Ae), jentemente. Ref.: A; A Aezk 293.Generación."
Oraiko iendamendean
"AAezk 293.
Eta berarén miserikórdia jendaméndes jendaménde berarén beldúr direnendáko. LEDoc 149.
Ezi hebenharat dohatsia ni deithüren naie jente-mente güziek. IpHil 79.
sense-2
2.Personajillo, persona sin importancia.Cf. tal vez Mende jende mendre, tít. de una poesía de Zalduby (RIEV 1909, 107). Bertsoak, koblak, edozein jende-mendek errax egin ditzake. MIH 240.