1.
(Onomat. de pasos, de marcha (de un cuadrúpedo)).
Asto bat kargatua / erreleki sainduz, / triki triki bazoan / panpalina soinuz.
Zby RIEV
1908, 760.
Hainbertzenarekin triki-triki nor heldu zaiote zubitik zazpi astorekilan?
Lf Murtuts 21.
2.
(Onomat. del traqueteo de un tren).
Eta tren mixtoaren azkenengo bagoi beltz artan, "triki-triki, xiz... kan-klar": iru gizon eta bi guardiazibil.
Ugalde Iltz 46.