1.
(V, G, L; Urt, Lar, Añ, Dv, H),
zornetu,
zaurnatu (SP→Dv, A),
sornatu (V-arr (-au), BN-ad)
Ref.:
A;
A Apend (sornau);
EI
147
.
Enconarse, hacer(se) purulento.
"Furfures capitis, [...] buruko zauri zornátuak
"
Urt I 99.
"Podrecerse"
, "apostemarse", "pudrir [...] haciéndose materia" Lar.
"Absceso, tumor apostemado, anditsu zornatua
"
Ib.
"(Hacerse así) materia"
Lar, Añ.
"
Zornatzen hasi diren handitxuek gutiago oinhaze emaiten ohi dute
"
H.
"Enconarse la herida"
A.
Helaz! enaiz munduko handitsu zaurnatu, enaiz eskergabetasunaren eta gaixtakeriaren putzu lizun bat baizen.
SP Phil 45 (Echve Dev 64 zorne bat).
Barruko anditu onek solituak edo sornatuak, birapoz bete beteak izaten dira.
A Ezale
1897, 55a.
Pusloak ez dira erdian zapaltzen eta beren barrungo ura ez da ere naparreiyarena bezela zornatzen.
Aran-Bago ManMed 229.
Pusloak zornatutzen.
Ib. 237.
Orrekin ez zenuke min-bizia estaldu baizik egingo, aratustel kirastunak, barrengoa zulapetuz, guzia itzalka zornetzen duño.
Amez Hamlet 118.
2.
zornetu, sornatu
(V-arr ap. A Apend). "Sornau, formarse" A Apend (Interpr?).
Zure janariz / Jainkoz jantzi gure utsa. / Zuk, ez beste iñork zornetzen bai-du / ta ezilkortzen bizitza.
(Interpr?).
SMitx Aranz 176 (tal vez 'dar savia').
3.
(Sust.).
"(L-ain), panadizo. Zornatua, el panadizo"
A.