planotu (
Arch VocGr),
plaundu (
SP,
Lar,
Añ (G),
H),
plaiñtu (
Foix ap.
Lh.),
plandu (
Lar).
Allanar(se), aplanar(se).
"Trahillar, allanar la tierra, lurra [...] plaundu
"
Lar.
"Rellanar, birlautu, berriz plandu, berdindu
"
Lar.
"Aplanir"
Arch VocGr. v. lautu.
.
Aphain ezazue Iaunaren bidea, plana itzazue haren bideskak.
Lç Mc 1, 3 (He, TB, Dv, Leon xuxen, Ol, BiblE zuzendu).
Makhur diraden gauzák xuxenduren dirade eta bide ikhezuak planaturen.
Lç Lc 3, 5 (He zelhai bihurtuko, Brunet zelaituko, Ol ordotu, Leon legundu).
Aldapa eta mendi gorak dirade planaturen.
EZ Man I 89.
Sarthu ziren konseilluan Erromatarrak ea zer eginen zuten Kartagoko hiri hartzaz. Eta Katonek [...] erran zuen guztiak desegin, plaundu eta lurrarekin berdindu behar zuela.
Ax 30 (V 18).
Berrogoi sos metra karrea, bainan planatzea zernahi gosta zitzautan.
Etchebarne 98.
(Fig.).
Urrikal nakizula eta athera nazazu istilletik beldurrez honda nadin eta osoki plaundurik nagoen.
SP Imit III 20, 2 (Mst, Ip eroririk, Ol, Pi etzanda).
plaundu (SP, Lar) .
(Part. en función de adj.).
"
Plaundua, aplani"
SP.
"Allanado, lautua, plaundua
"
Lar.
"Aplanado"
Ib.