(H),
ttittatu. Motear, llenar(se) de puntos, de motas, de lunares. Begiz ikus ahal urrun hedatzen zen zelhaia, belharrez musker gizen, han hemenka bizkitartean pentoka larrutuño batzuez titatua. JEBur 9.
Zeruak, heien suez dena argitua, / Iduri du pentze bat lorez ttittatua. J. Babaki in Onaind MEOE 1145.