1.
(L, BN, S ap. Lh
; H),
nasgabe (H (G)),
nasbage (Lar, Añ),
nasge (H (V)),
nasigabe,
nastugabe,
naske (Lar, H (V, G)).
Puro, sin mezcla.
"
Ardo naskea, vin sans mélange d'autre liquide. Urun naskea, farine sans mélange d'autre poudre"
H.
v. nahastegabe.
Espiritu uts nasgabea.
CatBurg 17.
Gaitz bakarra, gaitz utsa edo nasgabea.
Cb Eg II 169.
Jainkozko amore eder, puru edo nasgabe onek.
Cb Eg III 381.
Jaungoikoagan guzia espiritu utsa, purua eta nas-bagea da.
Gco I 61.
Euskaldunak [neskatxai] ematen diegun izenak esan nai du garbia, nastugabea.
Arr BasEsc 91.
Emazteki nasigabeari "neska" esan oi zitzaion Euskalerri guzian lenago.
Or MB IX (tbn. en la misma pág. nasgea edo nasigabea).
Gauza naasgabeen eta garbien billa.
"Pura et liquida"
.
Or Aitork 48.
Olerki iatorra, biotz-eresi naasgabea.
Or (
in
Gazt MusIx 32
).
2.
"Pronunciación, oguzita, nasbagea
"
Lar.
Cf. Añ: "Pronunciar: (c.) nasbaga, argiro [...] berba egin".
3.
naske.
Pureza.
Erakusi gure berbetaren naskea, bere ugaritasuna.
(1894).
Murga (
ap.
JFlor
).
NAHASGABEKO (
nasgabeko y nasbageko H),
NAHASGABEZKO (H)
(Adnom.).
Nasgabeko hebreo garbia usatzen zala.
Cb EBO 6s.