1.
(L, BN, S ap. A
; Ht VocGr; ph- VocBN, Dv, H),
paldu (ph- Foix ap. Lh.).
Estaca.
"Pieux, paldoak
"
Ht VocGr 402.
"Pièce de bois servant à former des clôtures"
VocBN.
.
"Poteau, étançon"
Dv.
Zilhoaren erditsuan sartzen duzu phaldo bat, eta phaldoaren ezartzen eta estekatzen duzu landarea.
Dv Lab 343.
Mahats phaldo hautak.
Ib. 322.
Hantxet zaldia piket edo phaldo bati bere ustez estekaturik.
EskLAlm 1876, 9.
Erran zion aldiz bertze gaixtaginari estekatua izanen zela phaldo edo zuthoin handi bati.
Jnn SBi 7.
Azkenekotz paldoa zutitzen du eta lurrean landatzen, eta biktima bertan behera uzten da.
Mde Pr 79.
2.
"(G-to, L-ain ap. A), pedazo de corteza que arrastra consigo una rama que se desprende del tronco"
A.
3.
(BN-ciz ap. A
; ph- Dv).
Llanta.
[Arroden] haxak, besoak, phaldoak eta buhuinak, oro urthuz eginak ziren.
Dv 3 Reg 7, 33 (Ol mako, BiblE orrail
).
4.
Talud (de tierra).
Mahasti aitzurrean, metra erditsuko lur paldoa itzultzen baitzuten aldian.
Larre ArtzainE 59.