Etim. Derivado con el suf. -sa (-tsa ), de origen románico (cf. jainkosa 'diosa', ya SP, seguramente cultismo), de uso sólo en el extremo (nord)oriental del País. Es reciente su extensión inmoderada a otras palabras. Es, por otra parte, prácticamente seguro que alargun se refería antiguamente sólo a mujeres. A propósito de uidua, widow, vdová y su familia indoeuropea, cuya forma femenina debió de ser única, O. Szemerényi explica claramente la razón: "Every widower was a miniature Henry VIII. The 'widow', on the other hand, was severely restricted".
sense-1
(-lh-L, BN, S; ArchVocGr, VocBN(-nsa), Gèze, Dv(BN), H)
Ref.:
A;
Lrq(alhargün). Viuda."Le BN et le S disent alharguna pour veuf, alharguntsa pour veuve"H.
Edükazü prüdenki alhargüntsen züzena. Etch 148. Egunkoaren begia / Eztu txazko alharguntsak. Arch Fab 193. Gaitz zien, Lege-erakasle eta Farisien faltsiak, iretsten beitütüzie alhargüntsen etxiak. Ip Mt 23, 14 (SalabBN alhargunsa, Leon alharguntsa; TB emazte alhargun). Etxek' andere zabal nündüzün egüerdi erditan, / Bai eta ere alhargüntsa gazte ekhia sartü zenian. ChantP 190 (tbn. en Mde Pr 169). Orduan han bazen alhargunsa bat, Judith. Etcheberry 151. Alhargunts ala umezurtzek badukete orobat hartarik laguntza, behar orduan. JE Bur 200. Alarguntsa <-tza> errekardaria. Etcham 171 (tít.). Damaseko alharguntsa aberats batekin ezkondu. Zerb IxtS 101. Handitu baizik ez zen Piarrañoren estimua alharguntsaren bihotzean. JEtchep 59. Alargun ala alarguntsa, teilatu gabeko egoitza. EZBB I 29. Eta aterperikan gabe, gure alarguntsak nora nahi. Azurm HitzB 65. En DFrec hay 10 ejs., todos ellos meridionales.
azpisarrera-1
ALARGUNTSA-BELAR.
Acónito. "Aconit, alhargüntsa <-tza> belharra" Alth Bot 2. "Alharguntsa belharra, scabieuse" GH 1930, 225. "Aconit napel [...], alharguntsa-belharra" Zerb GH 1931, 227. Cf. A: "Alharguntza-belhar (S), acónito; litm., hierba de viudez", seguramente tomado de Althabe; en Harriet hay alharguntza belharra, corregido sobre alharguntsa.