adultera. (
Forma de fem.).
Adulteroák eta adulterák, eztakizue ezen munduaren adikidetasuna, Iainkoaren etsaitasun dela?
Lç Iac 4, 4 (He adulteriarrak, TB gizon eta emazte adultarioak).
Jenerazione adultera eta bekhatore hunetan.
Lç Mc 8, 38 (He arraza adultera).
Jesu-Kristoren eztitasuna emazte adultera baten alderat.
Lg II 175.
Adultera edo andra loi bat.
Zuzaeta 135.
Librátu adultera, [...] salbatu ladróna.
LE Ong 48r.
Dantzan egin daijeela [...] emakume adulteriaren alabaak, baña ama garbijak ez deijueela erakutsi dantzarik.
JJMg BasEsc 135.
Baia nik erraiten daizeid, nornaidenek despedi lezan bere emaztia, ez izaitian adulterioren kausaz peligrotan isartan diola adultera izaitako.
Hual Mt 5, 32 (Samper adultera).
v. tbn. AA I 561.
(Ref. a entes abstactos).
Nihor ahalkatzen bada nitaz eta ene hitzaz arraza adultera eta bekhatoros hunen artean.
He Mc 8, 38.