1.
(Lar; -nz- Lar→Dv)
Aum. de baldan. "Galavardo, hombre desvaído, inútil, baldantzarra" Lar. "Bardanza, ociosidad, galanteo, viene del Bascuence baldanzar, que significa grandísimo ocioso" Ib.
2.
(Ref. a objetos).
Tosco, áspero.
Ekusirik hau guzia Judatar gogorrak, eta denbora berean, mendira baño len Jesus nekatu maitagarria illen zaielako bildurrarekin, billatzen diote Jesusi nork lagundu bere gurutze baldantzar astun au eramaten.
Mb OtGai III 13.