Etim. De larra- (< larre) + oti .
(-th- S; H),
larraut(t)e (BN-baig),
larrautti (BN-baig),
larhote,
larhoti,
llarhote (S; Gèze, Arch UFH (S), Dv (S)),
llarhoti (Arch VocGr 196)
Ref.:
A (larrothe, larrautte, llarhote); Lh (larraute); Lacombe-Gav EJ 1952, 5.
Langosta; cigarra.
"
Larrepettia, ottia, llarhotia <llh->, la cigale, la sauterelle"
Arch VocGr.
"
Llarhotia est le cigale [...] à Ste. Engrace on donne le nom de llarhote à certaines sauterelles autres que la cigale"
Ip, carta a Bon, Eusk 1957, 183.
v. larrapote.
Larhoti iatez bizi zen [Jondane Johane Batista]
.
Bp II 114.
Alle larhote aphua, / eskelle zamari khakazia.
Mustafa 55.
(ap. DRA, s.v. kakazu)
Eta phützüko khetik elkhi zen llarhote lürrialat.
Ip Apoc 9, 3 (Lç, TB, Ol ot(h)iak, He larrepota, Dv xartalak, Ur (V y G) langostak, Echn larraputtak, Ker matxingorrigoak, IBk matxinsaltoak, IBe larrapoteak).
Ez ditut ahantzi behar aiphatzeko larrauttiak.
GH 1933, 81.