1.
(V, G, AN; Lar, Añ, Hb, H),
musindu (B; H, FSeg ap. A.),
muxindu (G; vEys, H),
muixindu (H),
muxiendu
Ref.:
A (muzindu, musindu, muxindu);
Asp Leiz2;
Gte Erd 150, 272
.
Amohinarse, enfurruñarse.
"
Muzindua dago (G-azp, AN-5vill)"
Gte Erd 150.
"
Pizkat muzindua gelditu da (G-azp)"
Ib.
272.
Alaere muzindua geratuko zera ematen dizkitzuen penitenzia-pixkakin?
AA I 269s.
Au egiten ezpadu, muzindurik geratzen omen da emaztegaia.
Ib. 604.
Falta andia izaten dute [...] tristatu edo muxindu <-sc-> diralako muxintzen diranak.
Echve Dev 275.
Ixekaz eta muxindurik.
Izt D 8.
Bestela, zapuztuko da Euskara, muixinduko dira Euskaldunak.
Izt C VI.
Uste etzuten ezbearraz lotsatu eta muxindu.
Arr EE
1885b, 473.
Etzarate bada gaur muxinduko [...] nik itzen bat edo beste berritu bear ba dut.
Or LEItz
33.
Zapuztu edo muxindu al zera?
ArgiDL 26.
Muxintzen banaiz, makurrago izain da.
TP Kattalin 186.
Esango balu! Bañan musinduta jarraitzen badu alperrik izango dira nere galdera guziak.
ABar Goi 44 (v. tbn. ib. 56 muxindu).
Umekeririk aundiena derizkiogu, dala-ta, batzuk eta besteak muxientzea.
Basarri ZArg
1957, 218 (errata por muxin- ?).
Emaztea muxinduta.
Olea 45.
2.
"
Muxindu (V, G), lloriquear"
A.