Euskaltzaindia. OEH. Orotariko Euskal Hiztegia
goiburua
sense-1
1.
(Lar, H),
urrintzu (Dv (S)),
urrinzu (Dv (BN)).
Oloroso.
"Odorant"
Dv.
Nere pipa belar urrintsuz bete ta / pizturik agoan artu aldioro.
EG 1954 (11-12), 164.
Montekristoren ke urrintsua dastatzen genuelarik.
Arti Ipuin 65.
Uhin urrintsuok.
Arti MaldanB 204.
Lora-moltzo eder, margotsu ta urrintsua.
Aurre-Apraiz Egan
1961 (1-3), 102.
Ikasi ezazu ukulluetan izai urrintsua pizten.
"Odoratam"
.
Ibiñ Virgil 102.
Berakatz ta txirpotxa --belar urrintsuak--.
"Olentes"
.
Ib. 34.
sense-2
2.
(Dv, H),
urrintzu
(AN-larr ap. Asp Leiz; Dv, H),
urrinzu.
"Infect"
Dv.
"Maloliente"
Asp Leiz.
Phike hurtüz eta sofre ürrintsüz flanbatü izanen dira.
"Fœtido sulfure"
.
Mst I 24, 3.
Bada eztu utziko trukatzera Jangoikoa ain merke gorputzen onzi urrintzu geben amores.
LE-Fag 75.
Obia idikia urrintzua.
(195).
LE-Ir.
Dibérsio urrinzuetáik.
LE Orden 34.
Adimenari ere erantsi oi zaio zentzu bezelako au, eta usai urrintsuak aditzen dituzten animak ere ba-dira.
Or Jaink 141.
sense-3
3.
Perfumado, que huele bien.
Zur urrintsu guzia, eta arri baliosezko, eta kobrezko, eta burdinezko, eta marmolezko untzi guzia.
Echn Apoc 18, 12 (Ur (G) usai onezko).
Ezti urrintsuak elar-usaia dario.
"Fragrantia mella"
.
Ibiñ Virgil 111.