1.
(SP),
izpiritudun (Dv). "Qui a esprit"SP.
"Spiritualis, qui est animé par un esprit"Dv.
v. espiritual.
sense-2
2.izpiritudun (Urt II 308)
Ingenioso; inteligente. v. espiritutsu. Ez xoillki yende xeheentzat eta sinpleentzat, baiñan oraiño izpiritudunentzat eta Jaiñkotiarrentzat ere. HeGudu 137.
Ez nuen uste, izpiritudun bilkhuia batean bakharra nintzela Yainkoa baithan sinheste gabea. HbEgia 3.
Mahain bera behar zen herri orotan, etzen berezi edo hobea izkiribatzaile edo izpiritudunentzat. Ib. 70.