Euskaltzaindia. OEH. Orotariko Euskal Hiztegia
goiburua
sense-1
(Lcc,
VP
, Lar, H),
montoin (Ht VocGr, Lecl, H; -th- Dv, H),
mondoi (H),
mondoin (S ap. Lh (que cita a Alth)
; Dv, H),
mundoi (H),
mundoin (T-L),
muntoin (-th- Dv→A, H),
muntoi (H (+ -th-)),
muntxoi (V-m ap. A
).
"Montón de cosas, gauzan montoia
"
Lcc.
"Promontorio"
VP
59r.
"Agregado, conjunto de cosas"
, "atajo, montón", "montón" Lar.
"Banco de arena, ondar [...] montoia
"
Ib.
"Meulon"
Dv.
"Amas"
T-L.
v. 1 montio.
Autz monton horribile au, korronpizione eta zizari ok.
FmInst
788.
Odolztatu ziran itsasoak gorputz ill montoi erorten ziradenakin.
Izt C 439.
Uriko pareta-gañetatik [gorputzak] kanpora bota, edo etxe utsetan montoiak egin.
Lard 544.
Kalbarioan eta inguruetan zen lur mundoia khen arazi zuen.
Ducq 377.
Ongarri mundoi bezenbat.
EskLAlm 1903, 6.
(ap. DRA)
Sapaiako lasto edo belar modoietan bear bezelako atze edo oeak aurkitzen zituzten.
Lh Yol 10 (transcrito erróneamente modoi-
).
Tira egik pipa liburu montoien tartean dagoana.
Lasa Poem 83.
azpisarrera-1
MONTOI EGIN.
"Amontonar" Lcc.