Etim. Derivado quizá del rom. boca; el suf. es tbn. de origen románico, aunque productivo, sobre todo en labortano (cf. akhabantza, adiskidantza, etc.).
sense-1
(Lar (-nz-), Sb-Urq). Elocuencia.En Pouvreau se lee "Bocança, boza <boza>", pero no se sabe a qué lengua pertenece el término boza. En caso de tratarse del vascuence, podría significar 'voz' (aunque esta palabra la escribe en otros casos <boça>) y estaría relacionado con el término que nos ocupa, pero tbn. podría ser 'joie', 'alegría' (cf. ib. : "bortz misterio bozak, joyeux"). Orai nahi nuke jakin, Marianak zer arrozoinez deithu othe zuen gure eskuara, moldegaitza, barbaroa eta bokhantzarik eztuena. ES 97.
Dotrinan hagitz katholikoa, eta bokhantzaz Ciceronen parekoa. Ib. 145.
Autorak juntaturikako bokhantza naharotsu miragarriak. Ib. 147.
Zein izpiritu, zein bokhantza, zein indar liratezke aski hain presunaia sainduez eta noblez mintzatzeko?Ib. 123.
Bokhantza handirekin eta ederki mintzatuko da. Ib. 385.
Bere bokantza ederraz eta hitz sarkhorrez predikatzen zuenean. Lg II 379.
Nahiak, [...], medio beharrak dütianian arrazantzü da esperantza ta dütüke zühürtarzüna, indarra ta bokantza hek gütielakoz da bihoztoitzen. Egiat 243.