1.
(Urt I 212),
nabegatu . (Aux. trans. e intrans.).Navegar. Itsasoan nabigatzen dutenentzat. INav 3.
Zuregana nabigatzeko / bi itsaso sainduetan. Gç 108.
Jarri zen ühaitzian ta bost egün zen han nabigatü. Egiat 159.
Berarén konpañian nabegátu itsasogóntan. LEUrt(ms.) 23r (ed. 1846, 63 ugarotu
).
Nabegadua izan zan, / bederatzi illabetian, / mundu onetako, / itxasuaren gañian. (V-ger). Balad 194.
Esango luke modu onetan / nabegatzen ez dala gaitz. MendaroTx 355.
sense-2
2.nabegatu (SP→vEys). "
Nabegatzea, gobernatzea. Ongi nabegatzen da, il conduit bien ses affaires"SP.
Cf. VocNav: "Navegar: [...] Dirigir o gestionar un asunto, expediente, pleito, etc. (Montaña, Zona Media)".