1.
(SP, Aq 1195 (AN), Dv),
lardatu (V-gip, S, R-uzt ap. A
; VocBN, Chaho, H). Mechar; untar de grasa (una carne)."Engrasar pringando"Aq 1195.
"Larder, mettre des lardons à la viande"Chaho.
"Arroser (le rôti)"Dv.
Ene ezpata krüdelaz / nahi zütiet masakratü / oro hatzaman eta / zihaurien urinian lardatü. Mustafa.
(ap. DRA)
azpiadiera-1.1
"
Lerdatu (AN; Aq...), rebañar platos. (En esta segunda acepción es posible que venga del español lardo)"A.
sense-2
2.+ lardatu (G-goi ap. Gte Erd 175). Manchar(se). "Argazkia izerdiz lardauta dago (G-goi)" Gte Erd 175. Beiñ euskera, beiñ erdera, beiñ latiñera, guzia leudatua [¿errata por lerdatua?], zikindua, baraustua. LarCarta a Mb 279 (en la ed. de Arana de 1882 (Mb JBDev XXI) corregido en lerdatua
).
Esan ere ezin ditezkean gauzetan esnatzen diranetik asitzen dira gogoa ta biotza loitzen, zikintzen, lardatzen. AA III 361.
Ansotegiko Esteban ta Eizmendiko Paulo [...], kankallu zikiñak, zetakaz beti lardatuak. AgEEs 1917, 202.
Itz berriak asmatzen / dituzte nolanai, / izkuntz bat lardatuta / geldituaz lasai. Olea 263.