1.
(H, A),
itxusgarri (H). (Lo) que afea; (lo) que envilece, deshonra."1.º chose qui enlaidit, rend laid. Edergailu uste duzuna, itsusgarri duzu [...]; 2.º (moins usité), qui est propre à outrager, déprécier. Urkhoaren itsusgarri diren elheak
"H.
"Afeador, adminículos que contribuyen a afear alguna obra"A.
Ederregia itsusgarri. "Tient du laid"
.OPr 571.
Baldin begitartean badut min itsusgarririk. SPPhil 218 (He 220 ahalkagarri).
Besta honetan [Konzepzionian] zertzaz gehienki orhitzeko dügü? Gure izate itxusgarriaz. Bp II 93.
Etxea bethi etxe da, zonbat den itsusgarri. (In ArbIgand 145
).
sense-2
2.Vituperable. Zer da itsusgarri, gaiztakeria baizik?"Dignum est vituperatione"
.OrAitork 42.