(
Urt) .
(Adj.).
Que añade, suplementario.
"Adjectivus, -a, abuztagárria, berregárria
"
Urt I 168.
azpiadiera-1.1
berretgarri,
berhagarri
(Dv, A).
(Tras tema nominal nudo).
"Qui sert à augmenter. Zure solasak ez dire bihotz berhagarri, vos paroles ne sont pas encourageantes (litm.: propres à augmenter le cÅ“ur)"
Dv.
Zinez eta egiaz elkhar maite dutenen arteko haserredurak eta diferentziak, anhitzetan ere, amorio berretgarri eta fintkagarri ohi dira.
Ax 554s (V 355).
azpiadiera-1.2
(Uso sust.).
Añadidura, suplemento.
Hañei egiñen diozuen fabore espirituala, segura zaitezte, zebei halaber gerthatuko zaitzuela, zeben gaiñerako obra onen berretgarritzat.
Arg DevB 231.