(Urt, Lh),
meilatu (S? ap. A; Lecl, Dv, H; mella- Ht VocGr, Lar) . (Aux. intrans.).Ocuparse de; meterse en."Carere rebus urbanis, [...] hiriko egitekoetan ez sartu, ez nahasi, ez melatu
"Urt IV 246.
"Emprender"Lar.
"Entreprendre, se mêler de"Lh.
Bat bedera mela bedi duen ofizioaz / eta giristiño dena prestu izatekoaz. EZMan I 3.
Hark bezanbat hik eztakik, kontentadi heureaz / eta elizakoak bere mela beite arteaz. Ib. 33.
Gobernatzen baitire desordenatuki deus ez eginez, bainan melatuz egokikitzen ez zaiotenaz. TB2 Thess 3, 11 (He hei behatzen ez zaizten gauzetan sartzen direnak
).
Atso bat ere melatu saltsa huntan zauku sartu / aspaldiko ofizioa trakaseria du. Prot 70.