1.(Onomat. del chasquido del azote). Horra nun ematen den, kliski, klaska, zaldien azotatzen. EskLAlm 1865, 10.
Haren zaldi-arrabots kliski-klaska aditzearekin [...]. SoEgHerr 29-1-1959, 1.
sense-2
2.(Onomat. del ruido de las tijeras al cortar).
v. KLIX-KLAX (s.v. klisk). Hartu zituen haixturrak eta kliski klaska moztu zituen hiru erhi trebes!GAlm 1963, 47.
(ap. DRA)