1.
(BN-lab ap. A; Urt V 342 (-ll-), H (L)). "État de mélange, de confusion, de désordre. Nork uzten tu gauzak hunelako pilaian? [...]. Il se dit de l'état de quelqu'un qui a ses vêtements, sa personne en un désordre extrème par suite de chute, d'accident, de violence. Hauxe da gizonaren pilaia!
"H.
"Estado. Zer pilaian den! ¡qué desordenado está! Pilaia hitsa du (BN-lab), está vestido miserablemente"A.
Zer pilaia zena gela eder hartan! Bazterrak nola fundituak eta zikinduak! EGalm 1903, 41.
sense-2
2.+ pilaie. En gran cantidad. "Pilaie (BN-lab; Lf), à foison. Sosa badute pilaie, ils ont de l'argent à foison" Lh. Akhabatu denean hauzia luzeki, / gastuek egin dute pilaia puliki: / bati etzaio heldu beretzat arditik. HbEsk 211.