1.
(VocS 138, VocBN),
matutu. Sojuzgar, dominar."Opprimer"VocS.
"Mater"VocBN y Gèze. Bere gutiziak mortifikatzen edo matutzen dituenak. HeGudu 58.
Gorphutzak [...] behar du izan matutua, flakatua eta hebaindua barurez. Ib. 114.
Kasu hartan gorpitzak mathatu beharzi, biziuaren ithurburia denaz geroz. AR 388.
Poznan-eko grebak matatu zituen armada rusoak. Herr 27-8-1959, 4.
sense-2
2."Mater de coups (S)"Lrq.
Har biluetarik eta ereman barrukurat eta han untsa mata. AstLas 27.
sense-3
3.Aplastar. Etzuen frango beltzek bezala sudurra matatua, lehertua. JEtchep 84.
sense-4
4.(Part. en función de adj.).Mate, sin brillo, triste. Idekitzen dituzte begiak, begi ilhaun eta matatu batzu. BarbSup 124.