I .
(Adj.).
1.
(
V-arr-arrig-oroz-och-m-gip ap. A).
"Fruta manida, pasada. Por extensión se dice de solterones de ambos sexos"
A.
Itun au berria esatean, lengoa zarkintzat darakuskigu. Zarkin ta umela, berriz, aurki aitzekoa da.
"Quod autem antiquatur et senescit prope interitum est"
.
Ol He 8, 13 (BiblE zaharkiturik dagoena desagertzear dago
).
2.
"(V-m), tiempo cálido precursor de lluvia. Eguraldi umela, tiempo bochornoso"
A.
3.
(V-gip)
Ref.:
Iz UrrAnz, ArOñ; Elexp Berg.
.
Húmedo.
"
Umela <umale> dago, (la hierba) no está debidamente seca para recoger. Umella, lo húmedo"
Iz UrrAnz.
.
"Húmedo, medio mojado. Intza ein ddau ta umela dago bedarrondua. Oinddio umela dago atzo esegittako erropia
"
Elexp Berg.
.
Arantza ta lore / pirtxillak, baltz-zuri, / abetik zintzilik / umel t'errukarri.
'Mustias y miserables'
.
Gand Elorri 37.
Estaltzen dauan buztin apurra / otz-astun-umel-itsa da.
'Húmeda, pesada y triste'
.
Ib. 88.
II .
(Sust.).
1.
Humedad.
"
Umelak lizuna dakar ondorik
"
Elexp Berg.
.
2.
Lugar húmedo.
Umel edo ospeletan, aal dan gutxien bizi.
Zendoia 186.