1.
(V-ger-m-gip, G-goi; Lcc, LarSup, Añ(V), H(V, G)),
satsitu (V-ple-arr-oroz; Zam Voc),
sasitu (V; LarSup),
zaztuRef.:
A(sastu, sasitu, satsitu);
ElexpBerg
. Abonar, estercolar."Estercolar el campo, sastu kanpua
"Lcc.
La forma sasitu, que recogen Lar Sup y Azkue, proviene sin duda del ej. de RS, que habría que leer satsitu. Satsitu <-si-> ta jorratu ta garia artu. RS 236.
Soluan ostera, oñik ipiñi bez, bertan-bera itxi, ez giyau, ez mokillausi, ez zaztu, ez yorrau, ez ezebez. KkAb II 144.
Sagar, madari eta beste frutuak, asko ta onak gura badozuz euki, satsitu ondo. EgutAr 1-2-1962 (ap. DRA
).
sense-2
2.
(A(que cita a Mg), AApend). "Rellenar, hartarse. Ogi ta ardoz sastuta dago
"A Apend. v. SATS EGIN. Berbia moteldu ta zutinik egon ezin dirian gizon katutu ta ardaoz satstubak. MgPAb 65.
Ardantegi batetik urten eban ardaoz bete ta sastuta iakitun batek. AEzale 1898, 248b.
Ogi ta ardaoz sastuta dago. (V-m)"Está relleno de pan y vino"
.AEY III 331.