(H(V, G)),
mahometar,
mahomar (Lar, Añ, H(V, G)),
mahumatar (H),
mahumar (H). Mahometano.v. mahometano. Tr. Documentado en textos meridionales de los ss. XIX y XX. La forma más empleada es ma(h)omatar . Hay mahometar en Beovide (tbn. mao- ), Pradere y Mirande (Pr 198), y ma(h)omar en Aguirre de Asteasu, Belaustegigoitia (Andoni 7), Zinkunegi y Txillardegi. En DFrec hay 6 ejs. de mahomatar .
Ez jentillak, ez juduak, ez maomarrak, baizikan siniste andia Jainko egiazkoagan degunak. AA III 592.
Agertu zion ere maometar ta tartarrai ebanjeliua predikatzeko zuan asmua. BvAsL 104 (213 mahometarrai).
[Emakumea zeukaten] gizonari loturik egon bear zuan neskametxoa bezela. Eta orrela Espartan, orrela Korinton, orrela Mahomatarren artean. AgSerm 481.
Tolosako Nabas deritzaion tokiyan kristaubak mairubai (mahometarrai) irabazi ziyeten. BPradEEs 1913, 219.
Maomarrak Afrikaren iparraldea berendu zutela. ZinkCrit 66.
Kristo ukatuten daben maometarrakaz bat eginda. Euzkadi 16-12-1936 (ap. Alkain 160
). Arabian jaiotzen diranak mahomarrak dira ia bereizkuntzarik gabe. TxillLet 125.
Andik abiatu giñan mahomatar aberatsen ildegia ikusteko. AnabAprika 15.
v. tbn. AB AmaE 445. Arr EE 1885b, 474. Itz Azald 212. Inza Azalp 90. EgutAr 28-7-1958 (ap. DRA). Vill Jaink 33. Ataño MLanak 25.