1.
(Urt) . (Adj.).Infinito, ilimitado; inmenso."Ad infinitum, [...] neurrigabe, mugarrigabe, fingabe
"Urt I 127.
v. MUGARRIRIK GABE, mugagabe. Munduaz estimatua-izan-nahizko desira mugarri-gabe [bat]. HeGudu 86.
Zeren bethi mugarri gabea izanen baitzare. Mih 39.
Saindutasun infinitua, goratasun mugarri-gabea. Brtc 185.
Hedadura mugarri-gabea. Ib. 128.
Urrikaltzapen mugarri gabea. Birjin 213.
v. tbn. Dv LEd 149.
sense-2
2.(Adv.).Inmensamente, infinitamente. Infinituki perfeta, soberanoki ederra, mugarri gabe maitagarria. Brtc 255.
Oi, Aita mugarri gabe ona zarena!Birjin 48.
azpisarrera-1
MUGARRIGABEKO.
(H; mugerrigabeko H). a) Infinito, ilimitado; inmenso. "Eternitatea deitzen da latinezko hitz batez, mugarri gabeko iraupena, [...] une durée sans fin" H. v. MUGARRIRIK GABEKO, MUGAGABEKO. Mugarri gabeko bizia. SP Imit III 56, 1 (Ch fiñ gabeko, Mst mügarik eztian, Ip eternal, Ol, Pi betiko). Miserikordia eta zuhurtzia mugarri gabekoa. MarIl 124. Izan duen karitate mugarri gabekoaz. Jaur 147. v. tbn. JesBih 455. Lap 32 (V 18). b) Arbitrario, sin restricción. Bere ordena mugerri gabekoez Erregeren sujetik batere preso eramanarazteko (1789). "Des ordres arbitraires d'emprisonnement". Revol 94s.