1.
(illunkeriB ap. A). Tristeza; malestar anímico."Mal humor de las personas"A.
Bere illunkeri, kezk eta naigabetik etzen atera. MbIArg I 162.
Arkitzen zen gaizkiago ta kezkaz ta illunkeriz bete galduagoa. Ib. 162.
sense-2
2.Acción tenebrosa, vergonzosa. Argi betean agertzeko on eztiren ilunkeria zenbeit. [...] xede zuzenik ez hor. HUAurp 212.
v. tbn.
GAlm 1931, 34.