Euskaltzaindia. OEH. Orotariko Euskal Hiztegia
goiburua
sense-1
1.
(Chaho),
estorbatu (SP→Dv, A).
Estorbar, molestar, trabar.
"Détourner"
SP.
Bekatu mortaleak estorbatzen du eztezagun erdetzi Iaungoikoarenganik Mezakoan anbat probetxu.
Ber Trat 27v.
Determinatzen duela genzera estorba dezaken guzia bereganik.
Ib. 41v.
Ene gainean ene etsaiek irririk sekulan eztagitela: ezen ni estorbatzeaz añhitz darasate.
Harb 329.
Zerk haboro destorbatzen eta khexa erazitzen zütü.
Mst I 3, 3 (SP trabatu, Ch, Ip traba eman).
Heltü behar badüt ihurk, ez kreatürak batek ere, ezin destorbatzen ahal naian phüntiala.
Ib. III 31, 1.
Eztiótela estorbátzen bere ofizioak nekazariéi salbátzea.
LE Prog 96.
Minak gütü destorbatzen.
UNLilia 18.
Autsi zuben sua, / estorbatzeagaitik / Tanjerko pasua.
Afrika 127.
sense-2
2.
estorbatu (Lh),
destorbutu (S-saug ap. Lh).
"Arriver malheur (à quelqu'un)"
Lh.
"
Estorbatu, avoir un accident"
Ib.